Kopia copy-fitting

textPs= implementerar en egen kopieringsalgoritm som automatiskt anpassar teckensnittsstorlekarna så att textområdet fylls optimalt med text, vilket minimerar det extra utrymmet längst ned samtidigt som spill undviks.

Textpassning kan aktiveras och kontrolleras gemensamt för hela textlagret, på styckebasis, även för ett enskilt textintervall.

Ange den minsta teckensnittsstorleken med \fs och den maximala teckenstorleken med \copyfit. Ett valfritt antal intervall tillåts i samma RTF-sträng. Storleken för alla intervall varierar proportionellt, vilket säkerställer att de önskade storleksförhållandena för teckensnitt behålls.

\copyfit betraktas som ett teckenformateringskommando och har omfångsregler som \fs och \b.

Kopieringspassning är inaktiverat genom att ange \copyfit med en storlek som är lika med eller mindre än den storlek som anges med \fs.

Begränsa antalet rader section-e5aee0f039e04842afc3d6884ed681ac

Förutom att ange intervall med teckensnittsstorlekar kan funktionen för kopieringspassningsalgoritmen kontrolleras ytterligare med kommandona \copyfitlines och \copyfitmaxlines , som begränsar antalet rader som algoritmen genererar. Båda kommandona accepterar en radräkningsparameter eller 0, för att inte begränsa antalet rader i det kopierade området.

\copyfitlines tillåter att text flödar över till ytterligare rader när den inte får plats i det angivna antalet rader. Uttryckliga radbrytningar i det textsegment som ska kopieras respekteras alltid.

\copyfitmaxlines trunkerar alltid extra utdatarader som överskrider den angivna gränsen. Det angivna antalet rader överskrids aldrig, även om det finns explicita radbrytningar. I den här versionen av Image Serving får det inte finnas fler än N-1 \line markörer i det kopieringsanpassade textintervallet. Beteendet är odefinierat om den här gränsen överskrids.

Exempel section-f4ddbbfade444560be30a813d90c2c1b

I följande exempel antas att textens brödtext har variabler med namnen $A$, $B$ och $C$.

Behåll samma förhållande mellan teckensnittsstorlekar i hela intervallet:

{\fs10\copyfit100 $A${\fs20\copyfit200 $B$}$C$}

$B$ återges alltid dubbelt så stort som resten av texten. När mycket text anges återges $A$ och $C$ med \fs10 och $B$ med \fs20. Med liten text använder $A$ och $C$ \fs100 och $B$ \fs200.

Konvertera till en vanlig stor teckenstorlek om bara en liten mängd text ritas:

{\copyfit100\fs10 $A${\fs20 $B$}$C$}

I den minsta änden av intervallet återges $B$ med \fs20, dubbelt så stor som $A$ och $C$ vid \fs10. All text ritas vid \fs100 (50 punkter) i den motsatta änden av intervallet.

Konvertera till en vanlig liten teckenstorlek om mycket text ska återges:

{\fs10\copyfit100 $A${\copyfit200 $B$}$C$}

All text ritas med \fs10 i den lilla änden av intervallet, medan $A$ och $C$ återges med \fs100 och $B$ med \fs200.

Inaktivera textpassning för ett inre textintervall:

{\fs10\copyfit100 $A${\fs50\copyfit0 $B$}$C$}

Teckensnittsstorleken för $A$ och $C$ kan variera mellan 10 och 100, medan $B$ alltid återges med \fs50.

Begränsa utdata till en enda rad, även om det finns mer lodrätt utrymme, men tillåt att det flödar över till ytterligare rader om för mycket text har angetts för att passa in på en enda rad vid \fs10:

{\fs10\copyfit100 \copyfitlines1 $A$}

Begränsa utdata till en enda rad, även om det finns mer lodrätt utrymme. Om för mycket text har angetts för att få plats på en rad vid \fs10 trunkeras den:

{\fs10\copyfit100 \copyfitmaxlines1 $A$}