Bilaga id195AD0L60Y4

Förbered InDesign-filer för konvertering id195DBF0045Z

InDesign ger författarna en mängd funktioner för att skapa attraktiva och komplexa dokument. Det innebär ofta att de olika delarna av ett dokument placeras visuellt på sidan, men att inget försök görs att skapa något flöde mellan dessa textramar. När läsordningen för textramarna inte har definierats innehåller IDML-filen artiklar som kanske inte följer någon meningsfull ordning. Slutresultatet blir ett eller flera DITA-avsnitt med stycken, tabeller och bilder i slumpmässig ordning.

Även om det går att redigera DITA-innehåll i en vettig ordning i en DITA-redigerare är det mycket enklare att åtgärda InDesignen innan du skapar IDML-filen. Detta kan du göra utan att ändra utseendet på källdokumentet. Det har också fördelen att göra källdokumentet tillgängligt genom att rätt definiera läsordningen.

Koppla textramar

I InDesignen används termen 'threading' för att länka en bildruta till en annan. Mer information om hur du kopplar textramar finns i avsnittet Koppla text i InDesignens dokumentation.

Överlappande bildrutor

I vissa InDesigner används icke-kopplade överlappande bildrutor av layoutskäl. Det kan vara mycket svårt att sammanfoga det här innehållet i huvudtråden. Det bästa alternativet kan vara att redigera resultatet i DITA-miljön.

InDesigner

Varje kopplat innehållsflöde i ett InDesign-dokument kallas artikel. För bästa resultat rekommenderar vi att du begränsar antalet artiklar. Det finns dock vissa delar av dokumentet som kanske inte behövs i DITA-utdata. Sidfötter behövs till exempel sällan, men de kan visas mitt i ett avsnitt om de inte hanteras försiktigt.

Det enklaste sättet att exkludera text som inte behövs i dokumentet är att ge den en speciell stycketagg som bara används för det oönskade innehållet. I stället för att återanvända ett [Allmänt stycke] för sidfoten skapar du en dedikerad sidfot -tagg. I MapStyle-filen anger du sedan att styckena Footer ska tas bort så här:

<paraRule style="Footer" local="0" refactor="drop">
   <attributeRules createID="false"/>
</paraRule>

Mappning till DITA-dokumenttyper

Det är viktigt att källdokumentet har minst ett styckeformat eller -element som kan markera början av ett ämne. Det är vanligt att dokument använder Rubrik1 som namn på rubrikerna på den översta nivån i dokumentet. Du kan sedan skapa en koppling från det formatet till en viss DITA-dokumenttyp. Om dokumentet är välorganiserat och om Rubrik1 används konstant genomgående får du bra resultat.

Flera DITA-dokumenttyper

Om några av styckena Rubrik1 behöver konverteras till olika DITA-dokumenttyper duplicerar du styckeformatet i InDesignen. Ge dessa format ett enkelt namn som Rubrik1_genTask eller Rubrik1_troubleshooting efter behov. Konfigurera sedan filen mapStyle enligt nedan:

<doctypes>
   <doctypeParaRule style="Heading1" local="0" mapToDoctype="concept">
      <attributeRules createID="true"/>
   </doctypeParaRule>
   <doctypeParaRule style="Heading1_genTask" local="0" mapToDoctype=" generalTask">
      <attributeRules createID="true"/>
   </doctypeParaRule>
   <doctypeParaRule style="Heading1_troubleshooting" local="0"mapToDoctype=" troubleshooting">
      <attributeRules createID="true"/>
   </doctypeParaRule>
</doctypes>

Dokument med strukturerad InDesign

InDesignen har ett löst förhållande till XML. Även om ett dokument kan innehålla en DTD för XML och huvudartikeln kan vara giltig mot DTD-filen, går det också att skapa hybriddokument där en del av innehållet är XML, men inget DTD-dokument inkluderas. Detta är de oönskade fallen vid en lyckad konvertering till DITA. Om ett dokument innehåller XML-delar kan du försöka spara utdata i XML-format och se om resultaten är godtagbara. Annars kommer DITA-innehållet också att innehålla ogiltigt innehåll eller misslyckas helt.

Tabellformatering

Konverteringen från tabellformateringsregler för InDesign till motsvarande tabellformatering i DITA är en komplex process. Detta beror på de omfattande formateringsfunktioner som finns i källfilerna jämfört med de grundläggande alternativen i Oasis (CALS)-tabellmodellen som används i DITA. Lodrät och vågrät textjustering tillhandahålls och ger liknande resultat, även om Justerad text alltid justeras enligt textriktningen, medan InDesign tillåter Vänsterjusterad och Högerjusterad.

InDesignens hantering av kolumn- och radavgränsare är nu ännu mer användbar än tabellmodellens grundläggande alternativ i Oasis. InDesign har fyra cellkanter - Kantlinjetyp (heldragen eller mönster), Kantbredd, Kantfärg, Kantfärg, Kantmellanrumsfärg och Kantmellanrumston. Alla dessa måste mappas nedåt till kantlinjer till höger och nederst i varje cell (entry element) där de enda alternativen är 0 eller 1 - dölj kantlinjen eller visa kantlinjen.

Kantlinjering i InDesign kan användas på följande nivåer:

InDesignen till DITA-konverteringsprocessen tillämpar kantlinjalen enligt följande:

Alternerande mönster

Med tabellformat för InDesigner kan stapel- och cellinjer följa ett alternerande mönster. Den här funktionen stöds för konvertering, men resultatet blir bara tydligt när en mönstergrupp mappas till reglaget (1) och den andra mönstergruppen mappar till att dölja reglaget (0).

Förbered mappningsfilen för InDesign till DITA-migrering id194AF0003HT

För korrekt DITA-konvertering krävs en mappningsfil som matchar innehållet i källdokumentet. För dokument med ostrukturerad InDesign innebär detta att alla tillgängliga styckeformat och teckenformat måste kopplas. För dokument med XML-strukturerad InDesign måste alla element i tillhörande DTD mappas.

Mappningsfilerna för ostrukturerade och strukturerade InDesigner är olika. Detta beror på de mer komplexa bearbetningskrav som ställs för att konvertera ostrukturerat källinnehåll till DITA.

Nedan visas ett exempel på mappningsfilen:

<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<!DOCTYPE styleMap SYSTEM "mapStyle.dtd">
<styleMap xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="mapStyle.xsd" >
   <doctypes>
      <mapDoctypeParaRule root="itpx:stories" mapToDoctype="map">
         <attributeRules createID="true">
            <addNew name="outputclass" value="map"/>
         </attributeRules>
      </mapDoctypeParaRule>
      <doctypeParaRule style="Heading 1" local="0" mapToDoctype="concept">
         <attributeRules createID="true"/>
      </doctypeParaRule>
      <doctypeParaRule style="Heading A" local="0" mapToDoctype="topic">
         <attributeRules createID="true"/>
      </doctypeParaRule>
   </doctypes>
   <wrappingRules>
      <wrap elements="li+" context="number" wrapper="ol">
         <attributeRules createID="true"/>
      </wrap>
      <wrap elements="li+" context="bullet" wrapper="ul">
         <attributeRules createID="true"/>
      </wrap>
   </wrappingRules>
   <paragraphStyleRules>
      <paraRule style="Heading 2" local="0"  mapTo="p">
         <attributeRules createID="true"/>
      </paraRule>
      <paraRule style="Heading 3" local="0"  mapTo="p">
         <attributeRules createID="true"/>
      </paraRule>
      <paraRule style="List Paragraph" local="p[-|-|-|-|-|b|-|-]" context="bullet" mapTo="li">
         <attributeRules createID="true"/>
      </paraRule>
      <paraRule style="List Paragraph" local="p[-|-|-|-|-|n|-|-]" context="number" mapTo="li">
         <attributeRules createID="true"/>
      </paraRule>
      <paraRule style="List Paragraph" local="0" context="bullet" mapTo="li">
         <attributeRules createID="true"/>
      </paraRule>
      <paraRule style="Normal" local="0"  mapTo="p">
         <attributeRules createID="true"/>
      </paraRule>
      <paraRule style="Normal" local="p[-|-|-|-|-|b|-|-]" context="bullet" mapTo="li">
         <attributeRules createID="true"/>
      </paraRule>
      <paraRule style="Title" local="0"  mapTo="p">
         <attributeRules createID="true"/>
      </paraRule>
   </paragraphStyleRules>
   <characterStyleRules>
      <charRule style="Bold" local="0" mapTo="b">
         <attributeRules createID="false"/>
      </charRule>
      <charRule style="Code" local="0" mapTo="codeph">
         <attributeRules createID="false"/>
      </charRule>
      <charRule style="[No character style]" local="c[Bold|-|-|-|-|-|-|-]" mapTo="b">
         <attributeRules createID="false"/>
      </charRule>
      <charRule style="[No character style]" local="c[Italic|-|-|-|-|-|-|-]" mapTo="i">
         <attributeRules createID="false"/>
      </charRule>
   </characterStyleRules>
</styleMap>

Kopplingsfilen är en XML-fil med en enkel struktur som visar alla källstyckeformat och teckenformatkoder. Filinnehållet förklaras nedan:

Formatkoppling

I elementet styleMap kan du ange två valfria attribut - @map_date och @map_version för att spela in mappningsfilens version.

Dokumenttyp

Elementet doctypes innehåller en lista med DITA-mappningar och ämnesmappningar som stöds.

Koppla styckelinjer för dokumenttyp

Elementet mapDoctypeParaRule är obligatoriskt. Det här elementets attribut får inte redigeras eftersom käll-XML:ens rotelement alltid är mappat till DITA-mappningens rotelement map.

Styckelinje för dokumenttyp

Elementet doctypeParaRule är obligatoriskt. Detta ger konverteringsprocessen ett sätt att identifiera början på ett nytt ämne. Normalt används attributet @style fristående med attributet @local inställt på 0. Om det alltid finns lokala formateringsåsidosättningar i det valda formatet måste du lägga till en regel för varje format plus lokala åsidosättningar. Detta är enkelt att känna igen i den genererade mappningsfilen där det är möjligt att hitta detta eller liknande:

<paraRule style="Heading 1" local="0" mapTo="p">
   <attributeRules createID="true"/>
</paraRule>
<paraRule style="Heading 1" local="p[Italic|-|-|-|-|-|-|-]" mapTo="p">
   <attributeRules createID="true"/>
</paraRule>

I ovanstående exempel finns två paraRule-element för @style = "Rubrik1". Skapa helt enkelt motsvarande doctypeParaRule-element med attributet @mapToDoctype inställt efter behov.

Attributen som används i doctypeParaRule förklaras nedan:

Regler för elementomslutning

Reglerna för elementomslutning definierar hur element i det inkommande dokumentet ska radbrytas eller flyttas till ett fördefinierat element enligt en uppsättning attributvärden.

wrapelement

Detta är ett valfritt element. Elementet wrap visar de element som kommer att kapslas eller flyttas. Figursättning används vanligtvis när en serie element måste tilldelas ett gemensamt överordnat element. Flera li-element kapslas till exempel i ett ol-element. Dessutom kan wrap användas för rörliga element som titlar för figurer och tabeller.

Attributen som används i wrap förklaras nedan:

I följande exempel visas hur du skapar ett fig-element från ett title- och ett image-element:

I följande exempel visas hur du flyttar en title till en table:

Styckeformatregler

<paragraphStyleRule>-elementen beskrivs nedan:

paraRuleelement

Elementet paraRule är obligatoriskt. Detta anger mappningsreglerna för alla styckeformat. I ett styckedokument finns all InDesign i en understruktur till styckeformat, även stycken utan format med namnet [No paragraph style]. De här hakparenteserna anger ett inbyggt namn på InDesignen.

Attributen som används i paraRule förklaras nedan:

Teckenformatsregler

charRule-elementen beskrivs nedan:

charRuleelement

Detta är ett valfritt element.

Detta är mappningsreglerna för alla teckenformat. I ett textdokument finns all InDesign i underordnade element till teckenformat.

Attributen som används i charRule förklaras nedan:

Attributregler

Det här elementet kan vara underordnat följande elementkontexter:

Syftet med attributregler är att hantera attributen för de matchade elementen.

Beroende på sammanhanget är följande attribut tillgängliga för elementet attributeRules:

Attributen som används i attributeRules förklaras nedan:

Lokala formateringskoder

I alla slags InDesigner kan det finnas flera hundra olika formatåsidosättningar för styckeformat och teckenformat. De flesta av dessa egenskaper har ingen användbar roll i konverteringsprocessen. Vi har dock identifierat en viktig uppsättning formateringsfunktioner som påverkar dokumentets semantik och som måste påverka konverteringsprocessen.

Attributen @local visas som ett särskilt avgränsat format där åtta fält anges tillsammans med ett prefix som visar typen av formateringsåsidosättning. Formateringskodfälten visas nedan:

Om du använder den här funktionen noggrant kan du spara lokal formatering vilket kan förbättra kvaliteten på en överföring från formaterat innehåll till DITA. Det här exemplet kan tolkas som kursiv, 16 punkter i en punktlista: p[Italic|16|-|-|-|b|-|-].

Strukturmappning

Strukturmappningsfilen liknar formatmappningsfilen med en enkel struktur som listar alla källelement och relevanta attributtyper. Två attribut, @map_date och @map_version, tillhandahålls för inspelning av den version av mappningsfilen som ska användas.

Dokumenttyp

Elementet doctypes innehåller en lista med DITA-mappningar och ämnesmappningar som stöds.

Koppla dokumenttypselementregler

Elementet mapDoctypeElemRule är obligatoriskt. Det här elementets attribut får inte redigeras eftersom käll-XML:ens rotelement alltid är mappat till DITA-mappningens rotelement map.

Regler för elementomslutning

elementRuleselement Visar alla element.

elementRuleelement Elementet elementRule är obligatoriskt. Detta är mappningsreglerna för alla källelement. Ett InDesign-dokument innehåller ostrukturerade formatelement, men dessa ignoreras för strukturerat innehåll om inte hybridlägesbearbetningen är aktiverad.

Attributen som används i elementRule förklaras nedan:

Felsökning av AEM Guides

När du har installerat och konfigurerat AEM Guides kan du felsöka problemen.

Validera referenser

Du kan köra de angivna skripten för att validera referenserna. Dessa skript kan hjälpa dig att identifiera de brutna referenserna och sedan korrigera eller åtgärda dem.

Validera skript

Gör så här för att kontrollera referenserna med det valideringsskript som finns i produktpaketet:

Lappa skript

Utför följande steg för att korrigera eventuella brutna referenser med hjälp av det korrigeringsskript som finns i produktpaketet:

Logger

Du kan också skapa en separat loggare för den här skriptkörningen enligt informationen nedan:

Den skapade loggfilen registrerar all information som är relaterad till skriptkörning och är användbar om webbläsarens sessionstimeout skulle inträffa medan skriptet utlöses från webbläsaren.